Jag vill tacka Hanna och Anna-Maria, erfarna bloggare från regionen för möjligheten att få delta på den här grannskapsbloggen! Jag skriver på min uppsats om Nordiska Ministerrådets verksamhet i Ryssland och den handlar just om det här: varför är det viktigt att vara grannar? Därför tänkte jag att jag skulle börja att skriva lite om det.
Nordiska Rådet grundades på 50-talet för att institutionalisera ett samarbete mellan de nordiska länderna. Varje land fick en nordisk samarbetsminister (Sverige är just nu socialförsäkringsminister Christina Husmark Persson) och så ordnade man så att alla de här ministrarna skulle mötas ibland och diskutera hur länderna kan samarbeta. På 1970-talet kom även Nordiska Ministerrådet, som egentligen inte är ett råd utan flera stycken, där fackministrar av olika slag diskuterar gemensamheter på olika områden. De ministrar som inte får vara med är utrikes- och försvarsministrarna, för dessa områden täcks inte av det nordiska samarbetet. Däremot så brukar även de här ministrarna träffas ändå, t.ex. innan EU-möten och andra internationella sammanhang, men det är alltså inte i Nordiska ministerrådets regi. Nordiska Rådet och Ministerrådet har ett gemensamt sekretariat i Köpenhamn och båda samarbetena brukar gemensamt ofta benämnas Norden eller det nordiska samarbetet helt enkelt. Loggan till höger är deras symbol. Tanken var alltså att de nordiska länderna redan har jättemycket gemensamt: historiskt, kulturellt, språkligt, de är rätt små länder som ofta känns lite perifera i förhållande till resten av Europa, you name it. Basically, de är grannländer. Så det är lika bra att de samarbetar!
Även om man alltså inte samarbetar vad gäller utrikespolitik har Nordiska Råpdet & Ministerrådet en internationell strategi. Redan innan Sovjetunionens upplösning öppnade man nordiska informationskontor i de baltiska länderna. Under 1990-talet låg också den huvudsakliga fokusen på just Estland, Lettland och Litauen. Sen började man titta lite längre, på hela Östersjöregionen och särskilt på det enda riktigt stora landet där: Ryssland. 1995 öppnades så ett informationskontor i St Petersburg. Nu finns det ett i Kaliningrad med.
Efter att de baltiska länderna 2004 blev medlemmar i EU har man också börjat rikta allt mer av koncentrationen just på Ryssland. Nu går faktiskt 20% av det nordiska samarbetets budget till projekt just i Ryssland! Det är projekt som täcker alla möjliga områden. En massa utbyten finansieras: mellan universitet, lokala/regionalpolitiker, tjänstemän, småföretagare, NGOs, konstnärer. En hel del kulturprojekt ordnas här: nordisk mat och nordisk design presenteras. En del pengar går till miljöprojekt, typ rena vattnet. Och så stödjer man olika sociala projekt, t.ex. för handikappade barn, jämställdhetsfrämjande projekt, mot trafficking, droger och social ohälsa. Vitryssland får också vara med på ett hörn: bl.a. är Nordiska Ministerrådet en av huvudsponsorerna till det vitryska exiluniversitetet EHU i Vilnius.
Jag tycker ju att det är lite intressant det här att det nordiska samarbetet, som inte ska ha med utrikespolitik att göra, ändå uppenbarligen lägger så mycket på att finnas med internationellt. Och varför just grannländerna? Varför just Ryssland?
Det hänger ihop med lite andra frågor, som berör hela det nordiska samarbetets existens. Varför är det så viktigt att prata om en nordisk region, känns inte det lite old? Är det inte EU som gäller nu för tiden - är det fortfarande relevant med en nordiskt samarbete när nästan alla är med i EU? Något som ofta brukar påpekas är att de flesta i Norden inte ens känner till att det finns nåt nordiskt samarbete. Däremot känner de flesta till EU.
Även om jag inte kommit fram till särskilt mycket ännu med min uppsats har jag fattat att de här två delfrågorna verkligen hänger ihop. En anledning till att Norden profilerar sig som aktör i Ryssland verkar vara just för att visa att Norden fortfarande spelar roll!Kort sammanfattat kan man säga att det finns en idé om att nu när EU är så stort och Ryssland också är jättestort och så fort EU och Ryssland pratar med varandra så blir det per automatik jobbig stämning och lite såhär vem är bättre egentligen. Och då tänker man sig att Norden ska vara en lite mer neutral plattform för samarbete: här uppe i norra Europa kan man faktiskt prata med Ryssland om gemensamma lösningar på gemensamma problem istället. Norden kan alltså vara den snälla och hjälpsamma grannen som Ryssland kan vara kompisar med på lite mer lika villkor. Och eftersom det ändå inte berör känsligheter som säkerhet och utrikespolitik är det ju bara att samarbeta på. Och då kan hela Europa se att yes, Norden är minsann en region som har nåt speciellt – de kan prata med Ryssland!
Men är det så enkelt då? Är det lättare att prata med någon bara för att de är grannar? Vad tror ni om det?
Läs mer om Norden här
Deras internationella samarbete här
Nordens kontor i St Petersburg här
10 kommentarer:
Märkte just att på kartan så är visst de baltiska länderna också med i Norden.... Så ni ser ju att regionen är lite svåravgränsad!
alla ni samarbetade lika bra... med nazzityskland. stor tack käraste grannar. fast sorry, lilla Danmark motstod och ännu mindre Norge motstod, medan det av alla tre största Sverige slickade hitlers rassestövlar. hundratusental liv av de värnlösa civila, ett sådant pris har hela Europa betalt för sveriges s.k. neutralitet. visst var det inte eran skuld, ni var tvungna. det var verkligen nån stark och elak som tvang er att grunda Rasbiolodiska institutet där alla zigenare var tvångssteriliserade.
Jag vill bara säga välkommen Sofia och till den nordiska dimensionen.
Och på frågan om det är lättare att samarbeta med en granne, så tror jag visst att det är så just för att man är ömsesidigt beroende. Och här uppe i norr badar vi ju alla i samma vatten...
M,
Jag vill tillägga att det var Sverige som släppte de två atombomberna över Japan. Vilket nedrans land alltså. Jag håller också med dig i att ett laddad språk är en förutsättning för en konstruktiv diskussion.
det var iaf Sverige som sålde järnmalm och elektroniska prylar för tyska flygplaner
det var Sverige som fördelat alla människor på värda och mindre värda
och hela eSStland var med WaffenSS.
rasistisk region, rasistiska folk
konceptet "rasistiska folk" känns ovanligt konstruktivt!
lika konstruktivt som konceptet "mindre värda folk"
Jag (som skriver uppsats om Kyivs studenter) hade ett långt och lustigt snack med min handledare Vladimir igår (Anna-Maria, peredaju privetchik!) om allt utom uppsatsen min. V vågade bland annat lägga fram den djärva hypotesen att Ukraina bebos av ett stort antal grannfolk med ett förflutet fyllt av krig och hat, som förenas endast i och med sitt gemensamt projekt för framtiden. Skiljelinjen går knappast mellan blått och orange, de ryskspråkiga vs. de ukrainsktalande. Skam åt den som förglömmer krimtatarerna, kosackerna, polackerna, vitryssarna, lemko, boiko... i tak dalee. Problemet, enligt Vladimir, ligger i att alla Ukrainas folk vill driva en egen och exklusiv (uteslutande) agenda. Det får mig att dra paralleller till Polens eller Frankrikes roll i EU: personliga vinster, kortsiktigt väljarkårfrieri, på "EUropas" bekostnad kommer ofta i första rum. Man kan också jämföra med det frustrerade villaområdet, där grannen trots upprepade anmärkningar låter sin ouppfostrade hund härja fritt. I uppgrävda rabatter har grannsämjan svårt att frodas, det enda man vill göra är att anmäla hans svartbygge till polisen (eller ta vovven av daga, som skottdramat i Borås i förra veckan vittnar om (jajamänn, jag följer swedish news)), inte inbjuda till gemensamma framtida tag. Hur får man sig själv och andra att komma över egna personliga planer, eller ren och spontan egoism, för att skapa en större agenda med andra? Hur får man korridorarna att sluta slarva med disken när lappar uppsatta på förekommen anledning blir klottrade på? Kan svenska staten fixa det här?
...svenska staten kan inte fixa allt. lite lämnas åt oss själva att ansvara för, som relationen med grannarna.
Och när det gäller Ukraina ligger det säkert mycket i det Vladimir säger. Krimtaterna har inte haft det lätt som blev ivägkörda från Krim, och nu har de "rätt" till landet, men de ukrainare och ryssarna som har bott där länge har ju också rätt till landet. Det är det klassiska problematiken när folkförflyttningar sker på konstgjord väg. Men, Alexandra, vad syftar Vladimir på för problem när det när det gäller de övriga folken/minoriteterna i Ukraina?
Vladimir - kosack som han är - retade sig på att de ukrainskspråkiga ukrainarna bara framhåller den ukrainskspråkiga kulturen som äkta ukrainsk, fastän de rysktalande (eller annantalande) ukrainarna är minst lika ukrainska; de utgör inte en rysk minoritet, till skillnad från de rysktalande i baltländerna.
Skicka en kommentar