Ikväll gästades konserthallen Palats Ukraina av norrmännen Jan Gunnar Hoff Group med Mike Stern. http://www.myspace.com/jangunnarhoff
Per Jørgensen på trumpet och sång var bäst på scen. När han började utstöta underbara toner var det som att lyssna till Pat Metheny & Lyle Mays's As Falls Wichita, So Falls Wichita Falls. Normännen var lugna som norrbaggar bör, Mike Stern stissig som en amerikan på elgitarr.
I lördags gästades klubb Cinema av Londonbaserade Ninja Tunes DJ Vadim. Han spelade lauryn Hill, M.I.A, Stevie Wonder, Michael Jackson, och även om dessa musikmakare är bland de bästa inom dansgolvgenren, så var min reaktion på "Last night a DJ saved my life" och de övrigt simpla valen och de väldigt tråkiga övergångarna och det fula halsbandet "Last night a DJ killed his life".. (det sista var alltså min reaktion, ibland har jag svårt med språket - det blir för invecklat)
Jay-Jay Johansson spelade på klubb Xlib (bröd) häromveckan. Det var en skön konsert - som att kliva tillbaka tio år. Eh. Han är duktig. Och han spelade det som jag hörde ikring då massive attack och portishead var favoriterna (förresten snarare 13 år tillbaka i tiden). Det slog mig då att man kan leva om sitt ungdomliga liv, i Kiev. Jag har ordnat mitt gamla "bo på kalmar nation-liv" på podol. Studentkollektiv, konserter, filmer, DJ sets...
You Can Do It Again - In Kiev
måndag 24 mars 2008
fredag 21 mars 2008
forts. Kampanj 193
Kampanjhemsidan finns här:
http://www.ostgruppen.se/193.html
Titta på bildspelet också som Hanna länkar till nedan, det ger verkligen en känsla för vad det handlar om. Ha tålamod, bildspelet är ganska långsamt, men ack så viktigt att ge tid...
http://www.ostgruppen.se/193.html
Titta på bildspelet också som Hanna länkar till nedan, det ger verkligen en känsla för vad det handlar om. Ha tålamod, bildspelet är ganska långsamt, men ack så viktigt att ge tid...
onsdag 19 mars 2008
söndag 9 mars 2008
International women's Day - eftersnack 1
Vi var på pub Kupidon igår kväll, på "kvinnodagen", med bland andra de väldigt festuppskattande tjejtjusarna och bilmekanikerna från Belarus. En av dem, Andrei, poeten från Brest, blev riktigt till sig av den medryckande levande musiken, gjorde succé då han sjöng och dansade tillsammans med sångerskan. Han bad senare om mikrofonen och höll sitt tal till kvinnorna (vilket i hans fall inte sker enbart den 8 mars, utan vid vart festtillfälle; kvinnorna får ordentligt med hyllningar på varje fest Andrei närvarar på). En tuff feminist som spexade improviserat med bandet under hela kvällen tog sedan mikrofonen från Andrei ”Säg som det är istället, gratulera er själva, i själva verket är det männens dag, 8 mars. Den dagen kan ni vara säkra på att ni får sex. …” Andrei svarade att eftersom kvinnor är så visa så är han säker på att de förstår att skilja mellan bra och dåliga män…
I fredags firades dagen på arbetsplatsen. Vi kvinnor blev uppvaktade av männen med blommor och hjärtformade gräddtårtor.
I fredags firades dagen på arbetsplatsen. Vi kvinnor blev uppvaktade av männen med blommor och hjärtformade gräddtårtor.
lördag 8 mars 2008
Yushchenkos tal till kvinnorna
Ukrainas president Viktor Yushchenko tal till de ukrainska kvinnorna på internationella kvinnodagen idag, 8 mars:
" Jag gratulerar er till den anländande våren, till den kvinnliga skönheten som idag blomstrar i Ukraina. I mitt hjärta hyser jag de ömmaste känslor för er. Miljoner ukrainska mäns hjärtan är charmerade av er, lojala mot er och tacksamma för er kärlek. [...]
Önskar er lycka, kärlek, den nödvändig trygghetskänslan som säger att allt kommer bli bra i våra liv, i våra relationer, i våra familjer. Allt som vi gör, gör vi för er. Och denna dag, tillsammans med Mors dag i maj, och sannolikt var dag gratulerar vi er. Vi älskar er, högaktar er och tackar er – våra mödrar, hustrur, älskare och tjejkompisar, våra döttrar – alla viktiga kvinnor i våra liv. [...]
Önskar er god hälsa, att era viljor och drömmar uppfylls, att ni fylls av inspiration och god humor och även den visdom, som skyddar oss alla. Med kärlekens och hoppets helgdag gratulerar jag er ukrainska kvinnor, de charmigaste och bästa i hela världen.”
måndag 18 februari 2008
Norden - världens bästa grannar?
Hej!
Jag vill tacka Hanna och Anna-Maria, erfarna bloggare från regionen för möjligheten att få delta på den här grannskapsbloggen! Jag skriver på min uppsats om Nordiska Ministerrådets verksamhet i Ryssland och den handlar just om det här: varför är det viktigt att vara grannar? Därför tänkte jag att jag skulle börja att skriva lite om det.
Nordiska Rådet grundades på 50-talet för att institutionalisera ett samarbete mellan de nordiska länderna. Varje land fick en nordisk samarbetsminister (Sverige är just nu socialförsäkringsminister Christina Husmark Persson) och så ordnade man så att alla de här ministrarna skulle mötas ibland och diskutera hur länderna kan samarbeta. På 1970-talet kom även Nordiska Ministerrådet, som egentligen inte är ett råd utan flera stycken, där fackministrar av olika slag diskuterar gemensamheter på olika områden. De ministrar som inte får vara med är utrikes- och försvarsministrarna, för dessa områden täcks inte av det nordiska samarbetet. Däremot så brukar även de här ministrarna träffas ändå, t.ex. innan EU-möten och andra internationella sammanhang, men det är alltså inte i Nordiska ministerrådets regi. Nordiska Rådet och Ministerrådet har ett gemensamt sekretariat i Köpenhamn och båda samarbetena brukar gemensamt ofta benämnas Norden eller det nordiska samarbetet helt enkelt. Loggan till höger är deras symbol.
Tanken var alltså att de nordiska länderna redan har jättemycket gemensamt: historiskt, kulturellt, språkligt, de är rätt små länder som ofta känns lite perifera i förhållande till resten av Europa, you name it. Basically, de är grannländer. Så det är lika bra att de samarbetar!
Även om man alltså inte samarbetar vad gäller utrikespolitik har Nordiska Råpdet & Ministerrådet en internationell strategi. Redan innan Sovjetunionens upplösning öppnade man nordiska informationskontor i de baltiska länderna. Under 1990-talet låg också den huvudsakliga fokusen på just Estland, Lettland och Litauen. Sen började man titta lite längre, på hela Östersjöregionen och särskilt på det enda riktigt stora landet där: Ryssland. 1995 öppnades så ett informationskontor i St Petersburg. Nu finns det ett i Kaliningrad med.
Efter att de baltiska länderna 2004 blev medlemmar i EU har man också börjat rikta allt mer av koncentrationen just på Ryssland. Nu går faktiskt 20% av det nordiska samarbetets budget till projekt just i Ryssland! Det är projekt som täcker alla möjliga områden. En massa utbyten finansieras: mellan universitet, lokala/regionalpolitiker, tjänstemän, småföretagare, NGOs, konstnärer. En hel del kulturprojekt ordnas här: nordisk mat och nordisk design presenteras. En del pengar går till miljöprojekt, typ rena vattnet. Och så stödjer man olika sociala projekt, t.ex. för handikappade barn, jämställdhetsfrämjande projekt, mot trafficking, droger och social ohälsa. Vitryssland får också vara med på ett hörn: bl.a. är Nordiska Ministerrådet en av huvudsponsorerna till det vitryska exiluniversitetet EHU i Vilnius.
Jag tycker ju att det är lite intressant det här att det nordiska samarbetet, som inte ska ha med utrikespolitik att göra, ändå uppenbarligen lägger så mycket på att finnas med internationellt. Och varför just grannländerna? Varför just Ryssland?
Det hänger ihop med lite andra frågor, som berör hela det nordiska samarbetets existens. Varför är det så viktigt att prata om en nordisk region, känns inte det lite old? Är det inte EU som gäller nu för tiden - är det fortfarande relevant med en nordiskt samarbete när nästan alla är med i EU? Något som ofta brukar påpekas är att de flesta i Norden inte ens känner till att det finns nåt nordiskt samarbete. Däremot känner de flesta till EU.
Även om jag inte kommit fram till särskilt mycket ännu med min uppsats har jag fattat att de här två delfrågorna verkligen hänger ihop. En anledning till att Norden profilerar sig som aktör i Ryssland verkar vara just för att visa att Norden fortfarande spelar roll!
Kort sammanfattat kan man säga att det finns en idé om att nu när EU är så stort och Ryssland också är jättestort och så fort EU och Ryssland pratar med varandra så blir det per automatik jobbig stämning och lite såhär vem är bättre egentligen. Och då tänker man sig att Norden ska vara en lite mer neutral plattform för samarbete: här uppe i norra Europa kan man faktiskt prata med Ryssland om gemensamma lösningar på gemensamma problem istället. Norden kan alltså vara den snälla och hjälpsamma grannen som Ryssland kan vara kompisar med på lite mer lika villkor. Och eftersom det ändå inte berör känsligheter som säkerhet och utrikespolitik är det ju bara att samarbeta på. Och då kan hela Europa se att yes, Norden är minsann en region som har nåt speciellt – de kan prata med Ryssland!
Men är det så enkelt då? Är det lättare att prata med någon bara för att de är grannar? Vad tror ni om det?
Läs mer om Norden här
Deras internationella samarbete här
Nordens kontor i St Petersburg här
Jag vill tacka Hanna och Anna-Maria, erfarna bloggare från regionen för möjligheten att få delta på den här grannskapsbloggen! Jag skriver på min uppsats om Nordiska Ministerrådets verksamhet i Ryssland och den handlar just om det här: varför är det viktigt att vara grannar? Därför tänkte jag att jag skulle börja att skriva lite om det.
Nordiska Rådet grundades på 50-talet för att institutionalisera ett samarbete mellan de nordiska länderna. Varje land fick en nordisk samarbetsminister (Sverige är just nu socialförsäkringsminister Christina Husmark Persson) och så ordnade man så att alla de här ministrarna skulle mötas ibland och diskutera hur länderna kan samarbeta. På 1970-talet kom även Nordiska Ministerrådet, som egentligen inte är ett råd utan flera stycken, där fackministrar av olika slag diskuterar gemensamheter på olika områden. De ministrar som inte får vara med är utrikes- och försvarsministrarna, för dessa områden täcks inte av det nordiska samarbetet. Däremot så brukar även de här ministrarna träffas ändå, t.ex. innan EU-möten och andra internationella sammanhang, men det är alltså inte i Nordiska ministerrådets regi. Nordiska Rådet och Ministerrådet har ett gemensamt sekretariat i Köpenhamn och båda samarbetena brukar gemensamt ofta benämnas Norden eller det nordiska samarbetet helt enkelt. Loggan till höger är deras symbol. Tanken var alltså att de nordiska länderna redan har jättemycket gemensamt: historiskt, kulturellt, språkligt, de är rätt små länder som ofta känns lite perifera i förhållande till resten av Europa, you name it. Basically, de är grannländer. Så det är lika bra att de samarbetar!
Även om man alltså inte samarbetar vad gäller utrikespolitik har Nordiska Råpdet & Ministerrådet en internationell strategi. Redan innan Sovjetunionens upplösning öppnade man nordiska informationskontor i de baltiska länderna. Under 1990-talet låg också den huvudsakliga fokusen på just Estland, Lettland och Litauen. Sen började man titta lite längre, på hela Östersjöregionen och särskilt på det enda riktigt stora landet där: Ryssland. 1995 öppnades så ett informationskontor i St Petersburg. Nu finns det ett i Kaliningrad med.
Efter att de baltiska länderna 2004 blev medlemmar i EU har man också börjat rikta allt mer av koncentrationen just på Ryssland. Nu går faktiskt 20% av det nordiska samarbetets budget till projekt just i Ryssland! Det är projekt som täcker alla möjliga områden. En massa utbyten finansieras: mellan universitet, lokala/regionalpolitiker, tjänstemän, småföretagare, NGOs, konstnärer. En hel del kulturprojekt ordnas här: nordisk mat och nordisk design presenteras. En del pengar går till miljöprojekt, typ rena vattnet. Och så stödjer man olika sociala projekt, t.ex. för handikappade barn, jämställdhetsfrämjande projekt, mot trafficking, droger och social ohälsa. Vitryssland får också vara med på ett hörn: bl.a. är Nordiska Ministerrådet en av huvudsponsorerna till det vitryska exiluniversitetet EHU i Vilnius.
Jag tycker ju att det är lite intressant det här att det nordiska samarbetet, som inte ska ha med utrikespolitik att göra, ändå uppenbarligen lägger så mycket på att finnas med internationellt. Och varför just grannländerna? Varför just Ryssland?
Det hänger ihop med lite andra frågor, som berör hela det nordiska samarbetets existens. Varför är det så viktigt att prata om en nordisk region, känns inte det lite old? Är det inte EU som gäller nu för tiden - är det fortfarande relevant med en nordiskt samarbete när nästan alla är med i EU? Något som ofta brukar påpekas är att de flesta i Norden inte ens känner till att det finns nåt nordiskt samarbete. Däremot känner de flesta till EU.
Även om jag inte kommit fram till särskilt mycket ännu med min uppsats har jag fattat att de här två delfrågorna verkligen hänger ihop. En anledning till att Norden profilerar sig som aktör i Ryssland verkar vara just för att visa att Norden fortfarande spelar roll!Kort sammanfattat kan man säga att det finns en idé om att nu när EU är så stort och Ryssland också är jättestort och så fort EU och Ryssland pratar med varandra så blir det per automatik jobbig stämning och lite såhär vem är bättre egentligen. Och då tänker man sig att Norden ska vara en lite mer neutral plattform för samarbete: här uppe i norra Europa kan man faktiskt prata med Ryssland om gemensamma lösningar på gemensamma problem istället. Norden kan alltså vara den snälla och hjälpsamma grannen som Ryssland kan vara kompisar med på lite mer lika villkor. Och eftersom det ändå inte berör känsligheter som säkerhet och utrikespolitik är det ju bara att samarbeta på. Och då kan hela Europa se att yes, Norden är minsann en region som har nåt speciellt – de kan prata med Ryssland!
Men är det så enkelt då? Är det lättare att prata med någon bara för att de är grannar? Vad tror ni om det?
Läs mer om Norden här
Deras internationella samarbete här
Nordens kontor i St Petersburg här
lördag 9 februari 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)